En bra dag, men vem är jag?

Idag var vi i Västerås på dop. Jättefint var det o bebis var superduktig!! En riktig gullunge, otroligt fin!!!
Barnen var glada o nöjda o hittade massor av nya kompisar! :-) Ibland verkar det så skönt att vara barn, en flicka kommer fram till lillebarnet o säger "får jag leka med dig?" "Ja", svarar hon. Så tittar de på varandra en stund innan lillebarnet säger: "men vad ska vi leka då?" "jag vet inte" svarar flickan.. O så ser de glada ut o går lite fram o tillbaka innan de kommer på någon bra lek. Pang, så var de kompisar liksom.
Tänk om det fungerade så i vuxenvärlden, man går fram till någon som ser trevlig ut o frågar om man ska vara vänner, så tar man varandra i hand o vandrar bort i skymningen :-P

Nu har jag precis kommit hem efter att ha varit lite chaufför så här mitt i natten :-) Lite skönt att åka iväg en sväng faktiskt, ingen trafik o glada passagerare :-D

Imorgon är det jobb som gäller, men hinner umgås lite med familjen först!
Foten är ff skiiit, annars hade jag nog tagit en längre hundpromenad..
Känner mig faktiskt lite deppig över foten.. eller, över det mesta just nu om jag ska vara ärlig.. Har precis fått mens o då blir det alltid mycket värre.. Får svårt att fokusera på allt bra, ser bara det negativa i allt. O tankarna snurrar bara runt allt jobbigt... Blir så arg på mig själv, men det hjälper tyvärr inte :-P
Tur att vi har ett lugnt o fint boende nu alla fall, så man kan deppa ifred haha.. nej, men jag mår verkligen bra här! Hoppas bara jag kan bli lite normal snart hehe.. Blir så förbannad på den här foten som ska göra så ont!! Vill att det ska gå över nu, det är nog!! Börjar dessutom känna mig förkyld IGEN, sitter i luftrören SUCK SUCK..
Är det så här det ska vara eller? Ska jag aldrig få känna mig frisk o pigg?? Är det aldrig min tur att orka??
Min identitet är på något sätt sjukdom, jag har i stort sett varit sjuk hela mitt vuxna liv. Nu, efter operationen, vem är jag då? Måste hitta en ny identitet, eller hitta mig själv! Därför blir jag så galen när jag inte får vara frisk. Den sjuka människan är ju inte jag längre, eller???
Skumt!! Synd att viljan, kroppen o hjärnan inte vill samarbeta. Allt hade varit så mycket lättare då :-)

Nog med strunt!
God natt!!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0