Invigt grillen!!
Grillade hamburgare på vår härliga balkong! Gött :-)
Fick besök av en gullig vän som både barn o djur avgudar, jättetrevligt, vi har inte setts på så länge! Roligt med middagssällskap.
Lillebarnet fick ett megautbrott i morse när vi skulle till förskolan (försöker lära mig att säga FÖRSKOLA istället för DAGIS.. det är svårt, för mig klangar inte dagis dåligt.. Men när t.o.m storebarnet sa åt mig att det heter förskola, så lär jag väl försöka..) Alla fall, så blev hon skogstokig när vi skulle gå. Hon hade bestämt sig för att hon ville stanna hemma o försökte med alla knep hon kunde. Hon hade sååå ont i huvudet plötsligt, o den ENDA som skulle hjälpa var om hon fick vara hemma o vila. Efter mycket om o men kom vi iväg men det var ff en lååång väg kvar innan vi skulle komma innanför grinden på dagi... hrm.. förskolan. Hon sprang, snorade, skrek, grät o gjorde sig omöjlig att få tag i. Till slut gav hon upp o följde halvt frivilligt med. Jag frågade varför hon inte ville gå, men hon kunde inte svara,
storebarnet undrade: "känner du dig tvingad på nåt sätt, eller?" haha..
Bästa pedagogen L kom o tog tag i situationen medan jag, som en urvriden trasa med tårarna bakom ögonlocken, gav mig iväg.. Hon hade varit ledsen bara en kort stund, sen var hon glad som vanligt, min lilla solstråle..
VAD GÖR MAN I SÅNA HÄR SITUATIONER?? Jag kände mig som världens sämsta mamma som tvingade mitt barn till något hon absolut inte ville. Fy, vilken ångest jag hade.. Jag kan inte sluta fundera över om det var ren trots eller något annat.. förmodligen trötthet,kanske håller hon på att bli sjuk..
På något sätt måste man ju ändå "vinna" såna här gånger, annars blir det en kamp varje morgon. O det kanske inte känns helt ok, när jag börjar kl.7 o lämnar innan dess :-S
Nu sussar de så sött mina underbara, fina barn!
Fick besök av en gullig vän som både barn o djur avgudar, jättetrevligt, vi har inte setts på så länge! Roligt med middagssällskap.
Lillebarnet fick ett megautbrott i morse när vi skulle till förskolan (försöker lära mig att säga FÖRSKOLA istället för DAGIS.. det är svårt, för mig klangar inte dagis dåligt.. Men när t.o.m storebarnet sa åt mig att det heter förskola, så lär jag väl försöka..) Alla fall, så blev hon skogstokig när vi skulle gå. Hon hade bestämt sig för att hon ville stanna hemma o försökte med alla knep hon kunde. Hon hade sååå ont i huvudet plötsligt, o den ENDA som skulle hjälpa var om hon fick vara hemma o vila. Efter mycket om o men kom vi iväg men det var ff en lååång väg kvar innan vi skulle komma innanför grinden på dagi... hrm.. förskolan. Hon sprang, snorade, skrek, grät o gjorde sig omöjlig att få tag i. Till slut gav hon upp o följde halvt frivilligt med. Jag frågade varför hon inte ville gå, men hon kunde inte svara,
storebarnet undrade: "känner du dig tvingad på nåt sätt, eller?" haha..
Bästa pedagogen L kom o tog tag i situationen medan jag, som en urvriden trasa med tårarna bakom ögonlocken, gav mig iväg.. Hon hade varit ledsen bara en kort stund, sen var hon glad som vanligt, min lilla solstråle..
VAD GÖR MAN I SÅNA HÄR SITUATIONER?? Jag kände mig som världens sämsta mamma som tvingade mitt barn till något hon absolut inte ville. Fy, vilken ångest jag hade.. Jag kan inte sluta fundera över om det var ren trots eller något annat.. förmodligen trötthet,kanske håller hon på att bli sjuk..
På något sätt måste man ju ändå "vinna" såna här gånger, annars blir det en kamp varje morgon. O det kanske inte känns helt ok, när jag börjar kl.7 o lämnar innan dess :-S
Nu sussar de så sött mina underbara, fina barn!
Kommentarer
Trackback
